badromance
Jag tänkte passa på nu och ta tillfället i akt Det finns så mycket saker som jag ännu inte sagt Inom mig där växer det en känsla av förakt Jag tröttnade för länge sen på livet som det är I skolan var jag utanför och alltid till besvär Det märktes snart att jag inte var skapad för det här Jag fattade direkt att jag var ensam i en elak värld Med tiden blev det lättare att härda och stå ut Då passade jag på att ta ett strålande beslut Jag ville revoltera mot en värld jag ansåg sjuk Jag klädde mig i trasor för jag ville sticka ut Då tog det hus i helvete, folk undra vem jag var Dom peka och dom viska fast jag hörde allt dom sa I syfte att förmedla en helt orubblig fasad Besvarades kritiken så med läppstift och kajal, såklart Man skulle kunna tro att klagovisorna är slut Men jag har knappt ens börjat, det är mer som måste ut När människorna vägrar ge mig frid Skapades en olik individ Har man mod att vandra själv och tvärtemot allting Finner man sig själv tillslut när allting kommer kring Jag blir väl något äldre men min hjärna tycks stå still För än idag så lever och beter jag mig som jag vill Det glädjer mig att jag inte är stöpt i samma form Och jag hittar ingen anledning att följa eran norm Mitt tålamod har faktiskt tagit slut
Kommentarer
Trackback
