nu är det två år sedan jag lärde känna dig.
jag kan fortfarande inte riktigt förstå att du inte finns i mitt liv mer, ja har inte riktigt förstått vad som hände.
det kvittar iförsig hur framtiden kommer att se ut nu, för du kommer alltid ha haft en stor betydelse i mitt liv. Även om jag ibland önskar att jag aldrig lärt känna dig, ibland känns det bäst så, efter allt du egentligen gjort mot mig. Men varför är det alltid dem bra stunderna man kommer ihåg?
det kanske är bäst att vi är ifrån varandra just nu, vi får se vad framtiden ger oss..

/Homos are sad © 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0